Lite mer Demokraterna

Lovar att inte trötta ut er med USA:s val efter detta blogginlägg. Men det är ju ett val som påverkar oss mycket, även om vi inte får rösta. Därför är det viktigt att också följa. Välkommen att läsa.

Demokraternas konvent i Charlotte byggdes ju kring temat Tillsammans, we are in this together och vi ska ta oss igenom det tillsammans. Eftersom frågan om ekonomi och jobb är mest betydelsefull så står mycket av kampen här. Den ekonomiska återhämtningen är inte känd av Main Street ännu och arbetslösheten fortfarande runt 12 miljoner. Enligt opinionsundersökare som jag lyssnade till krävs det historiskt en BNP-tillväxt på 4% för att en sittande president ska bli omvald. Idag är tillväxten runt 2%. Den enda moderna president som haft ett urstarkt ekonomiskt förtroende är Clinton. Carter är skräckexemplet för han låg under den statistiska brytpunkten för ekonomiskt OK hela sin tid, han blev inte omvald. Obama skuggar Carter och därför sätter Romney in alla stötar mot ekonomin. Därför kommer Clintons aura att putsas, medan Carter förblir osynlig. Clinton är ju the come-back-kid och det är ju den bilden som ska sättas på både ekonomin och Obama.

I fredags kom nya siffror om arbetslösheten och den sjönk från 8,3 till 8,1%, men orsaken var främst att folk gått ur arbetskraften. De har tröttnat på att söka jobb. Har ingen genderuppgift på detta, men skulle kunna tro att det gäller många kvinnor även här. Här pekar ju Romney på att han minsann kan ekonomi och kan företagande som den företagare han är. Därför valde Demokraterna att på konventet lyfta flera som kände både hans företag Bain och honom som guvernör. Det talades om hur han avskedat folk utan vidare, hur han dragit ner utbildningsbudgeten med 14% direkt som guvernör och hur han sagt att det gjorde inget om Detroit gick i konkurs. Man talade om att Romney må gilla att skapa jobb, men att han inte bryr sig om ifall de kommer utomlands. De talade om att göra sig pengar på företagsuppköp och nedläggningar, att placera pengarna i shweiziska bankkonton och på Caymanöarna. Det argumentet biter och kraven på att Romney ska offentliggöra sin ekonomi och skatter växer.

Demokraterna drev bilden att det är väl OK att titta på resultatrapporter och bokslut för att fatta beslut när det är aktieägarna det handlar om. Men att styra ett land handlar inte om aktieägarna utan om människor och då krävs det andra egensskaper och erfarenheter. Därav bilderna presenterade av alla som kämpat sig in från fattigdom, som immigranter utan något och gjort resan i sina familjer. Barnen visste hur det var och många mammor lyftes fram. De visste hur det var. Starkast här var väl Michelle Obama men det var många andra också. Starka berättelser, bra berättade. Många ögon som tårades. Sedan jämförde Montanas guvernör sitt fögderi, med det Romney haft. Han kände Romney och det var en bra kille, MEN en helt annan sak med hur han styrde som guvernör. "That dog don´t hunt, in Montana" löd budskapet inför jublande massor och så fångade han alla jägares bildsrpåk.

Här kan jag känna att det fanns många nationalistiska inslag i konventets budskap. Made in America var en bild man framhävde. Det stora beviset på att Obama fixar jobben var dock "räddningen" av den amerikanska bilindustrin. För mig som upplevt en annan sida av den räddningen med GM och Saab skorrade detta. Jag kan förstå hur min afghanska kollega och flera afrikanska kände när de hörde en del budskap som visade andra sidan av deras verklighet. Det amerikanska intresset. Men det fanns ingen hejd på hur Demokraterna lyfte bilindustrin. Här var företagare, arbetare, bilfacket, mammor vars familj räddats och allt du kan tänka dig. Här visade man bilden av en president som visste vad som var Amerika, som inte tittade på när jobb skeppades utomlands utan stod upp för medelklassen som jobbar och sliter i hela landet. Bilindustrin var det som drev igång USA lät det som. Här visade man att den industrin nu har svarta siffror igen. Men denna bild av bilindustrins räddare kan ju väcka förväntningar hos även andra och/eller besvikelse för att deras jobb inte är lika viktiga för Obama. Han lyfte också att man gjort upp om att amerikanska bilar ska halvera sin bränsleförbrukning, för att visa förnyelsekraften i räddningspaketet.

Den som driver kravet framåt och inte bakåt som vägvisare för sin presidentvalskampanj och skiljelinje mot Romney får väl passa sig lite...Som en liten anekdot från konventet måste jag bara nämna att Michigans Guvernör Jennifer Granholm, Maud Olofssons släkting, nästan fick taket att lyfta när hon visade just vad räddningen av bilindustrin betytt i delstat efter delstat. Vad som skulle hänt om Romneys linje fått råda, att Detroit fått gå i konkurs, för USA:s medelklass var inte att tveka på. Mörker och elände. Så lika och ändå så olika tänkte jag...

Alltnog, de senaste siffrorna visade ännu en månad med nya jobb i privata sektorn. Nu 96 000 nya jobb och statistiken har vänt från då USA tappade mellan 700 -800 000 jobb i månaden på hösten när Obama tog över. Sedan dess har 4,5 miljoner jobb skapats och så säger sig Obama vilja fortsätta att satsa på den privata och inte den priviligerade sektorn, som de uttryckte det inför jublande åhörare. Men antalet amerikaner som deltar i arbetskraften är det lägsta på hela 31 år så frågan är hur väljarna uppfattar det. Finns det chans att klättra upp om man bara kämpar och anstränger sig? Statsskulden är på ofattbara 16 trillioner USD (16 000 miljarder USD) och andra kvartalet föll tillväxten till 1,7%. Nu väntas FED komma med nya beslut i veckan som kommer för att få fart på ekonomin. Obama vill satsa på utbildning, tillverkningsindusti, fördubblad export, infrastruktur och halverad oljeimport med bl a förnybar energi. Han säger att det går för sakta och menar att Romneys enda lösning på allt här i världen, även en förkylning, är nya skattesäkningar för miljonärer och miljardärer samt lite avreglering. Han menar att det var den politik som skapade problemen tillsammans med två krig.

Tror de många besvikna på Obama? Hörde när jag lyssnade även här i New York som betraktas som en väldigt säker delstat för Demokraterna att man är rädda för att tappa. Så många är så besvikna. Det kan ju vara så att det blir många som väljer soffan denna gång och då vinner Republikanerna. Men, det finns också en hel del Republikaner som känner att "partiet lämnat dem" som några som framträdde på konventet uttryckte det. Och de kan ju också välja soffan...Här kommer nog Ryans roll att bli viktig. Sedan vet man ju aldrig, det kan komma klavertramp av typ Todd Akins "vid legitim våldtäkt blir kvinnor sällan med barn". Men det handlar förstås också om mobilisering och här kommer säkert Demokraternas konvent att spela roll, för de som var där och de 25 - 37 miljoner som följde på TV. De flesta talar om konventet som framgångsrikt, återstår att se.

Den 26 september börjar den första staten som har absentee-vote och sedan följer andra fram till valdagen den 6 november. Den 3, 1, 16 och 22 oktober är det TV-debatter. Det är till stater där det väger jämnast som kampanjfokus kommer att riktas, de så kallade swingstaterna där valet kan avgöras. Florida, Ohio, Virginia, Indiana, North Carolina, Iowa, Colorado, New Hampshire, Wisconsin, Nevada, Michigan kommer att få uppleva starkare valrörelse än övriga. Men, vem vet det kanske hettar till igen denna gång om det börjar väga jämnt brukar det ju påverka mobiliseringen.

Ska bli spännande att söka följa på avstånd. Hoppas att jag nu givit dig lite fler bilder än vad som kommer via media på hemmaplan. Ska inte trötta er med mera djupdykningar. Och om du vill går det ju smidigt att följa själv via nätet. Har haft privilegiet att vara på plats och kunna fokusera. Känner därför ansvar att berätta, men det påverkar såklart även min bild. I vart fall är den min och färgad av mina glasögon. Men, mig vet ni ju var ni har och kan pröva därefter.

Möjligheternas land

Nu i New York, efter en vecka på Demokraternas konvent i Charlotte. En verklig upplevelse för min del. Ägnat morgonen åt att titta bakom rubrikerna på både Demokraternas och Republikanernas plattform. Också väldigt lärorikt. Återkommer till det senare.

För mig är det bara att erkänna jag är inte opartisk, jag håller på Demokraterna av många skäl men inser att det kan bli med Republikanerna vi måste verka. Men som alltid, man kan gilla eller ogilla en politik, en regering eller president och ändå respektera dem. Det är ju det demokratin handlar om hemmavid och detsamma i det globala samarbetet. En kamp om tankar, kunskap och idéer som förhoppningsvis är fri för alla att delta i. Det handlar om att vinna stöd från andra utan våld. Om fri- och rättigheter samt ansvar för att de inte går ut över andras fri- och rättigheter.

Erkänner att jag ser på USA med mina svenska ögon, att det självklart påverkar mina slutsatser. Gör väl också att mina ögon ibland blir stora av förvåning när jag betraktar vad som sägs och görs. Den roll religionen har är entydig. USA har inte präglats av någon statsreligion, snarare av de många invandrare som flydde från just statsreligionens Ofrihet. Men ändå, att frågan om Gud kom att bli en story på Demokraternas konvent berättar något. Partiets plattform fick på ett litet märkligt sätt, efter att ordföranden frågat 3 gånger, ett tillägg dagen efter att den antagits. Tillägget gällde omnämnandet av Gud men också Jerusalem som huvudstad för Israel. Det knepiga var att det krävs 2/3 av rösterna för att göra tillägg och omröstningen med ja- och nejröster, kunde trots de tre försöken, inte entydigt klargöra detta. Men ingen krävde rösträkning...och beslutet togs. Att frågan om Jerusalem måste föras in kan jag också förstå i valets kontext och när jag senare lyssnade med några insiktsfulla menade de att det var öppna skrivningar. För mig förvånande att det inte var en huvudstad för två stater, när de talar om att det ska avgöras i förhandlingar. När jag nu läst plattformarna ser jag skillnaden mot Republikanerna både i denna del och den religösa.

Ett annat inslag som väckt en hel del tankar är den framträdande roll som ägnats åt USA:s Heroes, de kvinnor och män som genomfört uppdrag i de väpnande trupperna utomlands. Veternanerna har haft ett inslag varje kväll på Demokraternas konvent. Det tål att tänka på att det är många i USA som tjänstgjort på olika sätt i US Armed Forces. De som var med och vann 2:a världskriget, de som kämpade i Korea och säkrade att Sydkorea är fritt idag, de som gjorde tjänst i Vietnam, senare i  Irak och nu Afghanistan m fl. Många har också under åren varit stationerade utanför US. Klart att det påverkar tonläget, att göra dem till hjältar och vinnare av krig både här och där. När jag samtalade med min afghanska kollega var hon rätt störd över hur man kunde tala om att kriget i Afghanistan var över, att terroristerna förlorat. Det var inte hennes bild och det är även något att betänka, att alla vi här möter retorik för USA och inte för världen. Låter nog lite så i alla länder, men för mig känns det också lite knepigt. För USA måste ju samtidig se att de faktiskt inte bara talar för sina väljare, utan med den roll de har och vill ha talar de samtidigt med världen. Och då kan budskapet här, skapa problem där. Även om jag förstår så håller jag ju inte med USA:s syn på dödsstraff och störs när de så entydigt säger att de skapade rättvisa när de sköt Usama Bin-Laden och dumpade honom i oceanen.

Men detta säger något om USA:s självbild. När jag läser Republikanernas plattform ser jag en annan värld än den Demokraterna ändå talar om. Republikanerna ger mer drag av att USA ska härska över och inte samarbeta med jämlikar, bara med vänner. Ett språkbruk som andra kan och lär låna, kopiera med hänvisning till att de bara gör vad Republikanerna vill göra. Här skulle jag önska att budskapet från Demokraterna, We are in this together, också skulle gälla USA:s väg att möta globala utmaningar. Självklart skulle jag också önska att USA som kämpar för rättstater också ville ha en internationell rätt, men här är Demokraterna tysta och Republikanerna tydligt nej till ICC.

Väl detta sagt kan jag väl bara konstatera att där Republikanerna knappt nämner miljöfrågorna, ser klimatutmaningen som närmast frånvarande och nämns i termer att den inte får hindra amerikanska jobb så har Demokraterna en helt annan insikt och programförklaring. Det sas att Obama ser Klimat-utmaningen och Kärnvapennedrustningen som de stora områden där han skulle vilja göra långsiktig skillnad. När jag läser plattformen finner jag gund för handling i båda frågorna.

När jag läser Republikanerna finner jag delar som knyter an till budskap om decentralisering och frihet. Där känner jag att det finns samband med ett tonläge jag gillar, men det försvinner snabbt när jag läser helheten. I kunskap om att detta är USA, ett land där så många lever i fattigdom och där 12 miljoner är arbetslösa, med så stora klyftor har Republikanerna inte ett budskap som fångar mig. Snarare förskräcks jag av läsningen och vore jag här skulle jag intensivt aktivera mig för ett annat USA än vad Republikanerna vill stå för. Demokraterna talar till min bild av frihet men också ansvar långt mer än Republikanerna. Här finns ett patos som syftar till något större, att alla som gått in genom framgångens dörr har ansvar att hålla upp dörren, inte stänga den, för att säkra att alla andra kan följa efter.

Bill Clinton och andra drev linjen att Republikanerna inte gick att känna igen, att de kidnappats av extremister. Det må vara hur som helst med det, men jag förstår varför Obama väljer att tala om Romneys utrikespolitik som präglad av kalla krigets mind-set och varför Kerry/Biden talar om att deras utrikespolitik out-sourcats till neo-conservaties. Det ska väl också förstås mot bakgrund att det gäller att vinna de osäkra Obamaväljarna, de som är mittenväljare och avgör valet. Hur Romney skall lyckas nå dem? Ja, det handlar väl då främst om USAs flämtande ekoomi och höga arbetslöshet. Inte för inte som Romney lovar 12 miljoner nya jobb, att han talar om att Obama inte håller sina löften och satsar all reklam på att påminna om det hopp som Obama talade om och vad blev det av allt? Har du detbättre idag? Besvikelse. Dessa besvikna vill Romney ska välja honom och hans ekonomiska politik. Svaret från Obama är, vi är också besvikna men vi har ändå nu lagt ut rälsen till ett bättre land trots att Republikanerna tittat på eller rivit upp. Frågan är om du vill att vi ska ta oss dit eller inte? Svaret får vi den 6 november.

Tja, om knappt 3 veckor (26 sept) börjar de första rösterna att kunna läggas. Man väntar sig att rätt många ska söka utnyttja sin rätt till absentee-vote, upp till 40% var en siffra jag hörde. Den 3 oktober kommer den första av fyra debatter. Både mellan Obama och Romney och Biden vs Ryan. I de stater där det väger väldigt jämnt mellan kandidaterna kommer man lägga mest krut. Men, jag hör att Demokraterna kämpar för att varje röst ska räknas som viktig för att få upp valviljan i alla stater. Det finns inget proportionellt system, men det proportionella resultatet bär ändå ett viktigt budskap och det handlar ju även om kongressplatser. Här har vissa delstater infört regler som Demokraterna anser syftar till att försvåra för många att delta. Och, om valdeltagandet är lågt och reglerna mer krävande så är det Republikanerna som gynnas. I de stater där valet av elektorer avgör utgången väntas mängder av reklam och pengar spenderas. Genom högsta domstolens beslut att godkänna associationer av donatorer som anonymt satsar obegränsat med pengar i stöd för en kandidat har insatserna i valet lyfts till helt nya nivåer. Obama har sent acepterat spelets regler även om han vill kunna offentliggöra givarna. Det tak som gäller annars för pengastöd har ju nu bakvägen tagits bort, så när Republikanerna väljer Super-PAC-stöd följer Obama efter. Men i plattformen driver Demokraterna även ett tillägg till författningen för att stoppa detta. Demokratin ska inte kunna köpas. Rätt så. Det blir ett val om vem som bäst kan få väljarna att välja deras spår till Möjligheternas land, vilket båda i grunden vill knyta sina drömmar till.

Om du orkat läsa allt detta, förlåt mig. Jag gör tyvärr allt man inte ska göra här, skriver långt!!! Men jag vill ju gärna ge dig som vill, lite möjlighet att följa mina tankar och hur jag tolkar mina upplevelser. Säger väl något om mig också. Får väl säga som Bill Clinton, det hade kunnat bli mycket längre ;-)

Tankar från Charlotte

Ännu en varm dag i Charlotte. Med lite sol och mycket regn. Den här dagen blev logistikens fånge. Vet inte om det var Labors Day som spökade, men det tog himla tid för våra shuttlebussar att komma så våra studiebesök blev inte vad jag väntat mig. Hade önskat energibesök men det fick ersättas av hälso- och sjukvård, en viktig debatt i presidentvalet. Men, på grund av bussproblem kom alla på vår shuttle att få ägna sig åt utbildningsfrågor. Också viktigt och intressant, men inte en stor fråga i valet.

Dock söker ju Demokraterna lyfta tillgänglighetsfrågan. Det handlar om förutsättningarna för att få stöd för högre studier. Den ekonomiska krisen har ju slagit rätt hårt även på den amerikanska medelklassen och här talar man om att den kraftigt reducerats. Lyssnade till en mycket kraftfull professor för ett Univiersitet här i Charlotte som menade att USA måste vakna och inse att det inte finns något samband mellan fattigdom och intelligens. När Romney säger att studenterna får väl låna av sina föräldrar, så är det inte en verklighet som gäller för de flesta. Bilden av USA demografiskt lyftes också upp, att 2050 skulle majoriteten vara dagens minoriteter. Om man inte ser upp så sågar man av den gren som bär upp den amerikanska drömmen. Det gällde att utbilda för framtidens USA och då måste man säkra tillgängligheten. Många andra frågor om läraryrket, om seggregationen och drop-outs känns igen. Men det är ju ett otroligt decentraliserat system, där varje delstat och lokalt skoldistrikt har makten över utbildningen. Nu har dock uppenbarligen för första gången 45 av de 50 delstaterna enats om en gemensam bas för undervisningen och det är lite historiskt. Det är långt ifrån vår modell kan man ju lugnt säga....

Sedan hör jag från folk som deltagit på Republikanernas konvent förra veckan att den bild av enighet som ändå spridits inte har täckning i verkligheten. Flera som jag talat med säger att det under ytan är väldigt stora spänningar och splittring, något som i så fall kan få stor betydelse för den kommande kampanjen fram till valet. Och ska jag väl säga, det är inte personer med personligt intresse för Demokraterna som jag lyssnat in. Snarare tvärtom kanhända..

För övrigt en givande dag med imponerande bredd av deltagare som NDI har bjudit in. Ska kanske förklara att National Democratic Institute är Demokraternas organisation för Utvecklingsarbete. Fristående men närstående till Demokraterna. De har ju verksamhet i hela världen mer eller mindre och det märks. Men de har inte bara kontakt med systerpartier, utan jobbar brett med alla för att främja sina värden. Rätt smart kan jag ju tycka. Och här återfinns således såväl moderater som socialdemokrater.... gröna och liberala. De sköter alla internationella kontakter under konventet och ordnar olika seminarier under dagarna. Så nu slutar jag för att åka iväg på dessa.

Charlotte, NDC2012

Tidig måndag morgon i Charlotte. Solen vilar ännu. Ser fram emot att få följa Demokraternas Konvent här under veckan. Ska bli spännande att se kontrasten mot Republikanernas i Tampa. Jag sökte följa det under förra veckan och den bild de ville sätta var enighet. Förståligt efter en långvarig intern stird om vem som skulle bli kandidat till presidentposten. Romney talar om att han vill återställa USA och att han har erfarenheten för att klara ekonomin och jobben. Nog känner jag igen en del av retoriken, även om det skiljer i praktiken från hemmaplansdebatten.

I detta polariserade politiska landskap verkar det ändå som om Romney kommer att söka fånga Obamas missnöjda väljare. Genom att säga att "vi var många som ville att det skulle gå bra, för vi ville Amerikas bästa" gör han sig till en del av de som hoppades på Obama. Till den del som nu är missnöjda med leverenansen säger Romney, men nu ser vi vad som hänt. Säkert smart, såg ngn uppgift att det är ett budskap som biter. Ovanpå det talar Republikanerna konsekvent om att Obama är ute på sin "Apology-tour". De vill sätta bilden av Obamakampanjen som en urskuldande turné. De har underbyggt budskapet med anklagelser på temat rätt länge. Även internationellt, att han bad om ursäkt i sitt Kairotal är anti-amerikanskt. Det är mot USA:s storhet och värden, påtalar Republikanerna.

Frågan var om det var Ann Romneys tal eller Mitt Romneys som var mest effektivt. Hustru Ann skulle ge sin make Mitt en varmare personlighet men kastade nog mer ljus på sig själv. Hur effektivt hon lyckades knyta an till de många kvinnliga väljarna visar väl sig. Vicepresidentkandidaten Ryans tal om att man inte kan spendera pengar som man inte har väckte gensvar, säkert starkt i de grupper han ska vända sig till. Huvudaktören Mitt Romney talade om att USA behöver ny kompetens i Vita Huset för att få ordning på ekonomin och jobben. Romney lovade ju 12 miljoner nya jobb för att krydda sin anrättning.

Bland övriga fångade jag lite av f d Utrikesministern Condoleeza Rices tal om att Världen åter måste veta var man har USA, alltid på sina vänners och allierades sida. Landet som alltid är berett att leda. Hon kritiserade även brist på frihandel och sa till de som räds Kinas uppgång att de under de senaste 5 åren tecknat 15 frihandelsavtal och förhandlar 18 nya medan USA endast tecknat 3, under Bushtiden. Inga under Obama. Brist på fri och rättvis handel kommer att jaga oss, sa Rice.
Låter bra med frihandel, men själv skulle jag gärna hört krav på globala frihandlesavtal, men det var måhända att hoppas på alldeles för mycket.

Sedan har vi då diskussionen om lögner och halvsanningar. Bakom den låsning som funnits och den brist på handling vi kunnat se ligger ju Republikanernas bruk av det konstitutionella systemet med krav på stöd av 2/3 vid viktiga omröstningar. Eftersom Republikanerna gjort det till sin huvuduppgift att förhindra Obama alla framgångar har Kongessen handlingsförlamats. Detta har också jag mött varje gång jag talat med kongressfolk men även andra här. Jag slogs med häpnad när jag insåg hur trögt det amerikanska systemet är och hur det kan utnyttjas som slagträ när mandaten och kulturen i både senaten och representanthuset förenas för att stoppa sittande president. Filibustrandet inte att förglömma.

Men, idag på Labors Day är det familjefest i Charlotte och en del caucasus inför Konventets öppnande som är tisdag den 4. Jag har fått en skylt med "We make it possible" och det lär väl visa sig hur detta ska fyllas med innehåll. 4 more years är förstås förutsättningen. Spännande ska det bli att följa denna vecka. Centerpartiet har nog inte haft som vana att vara här. Men dåliga vanor ska brytas.