Noterar med viss eftertanke att en israelisk opinionsundersökning visar att 60% av de tillfrågade tror att det endast är med en militär aktion man kan stoppa Irans nukleära program. Hela 65% uppfattar att priset som Israel skulle få betala för att leva med iranskt kärnvapen skulle vara högre än en militär attack.
Israel har som historisk idé att slå till förebyggande, för att i likhet med USA m fl inte föra krig på egen mark. De uppgifter som nu finns om att man är inne i Iran för att kartlägga radioaktivitet ska väl inte överdrivas, men det är ställt utom alla tvivel att Israel är oerhört bekymrad över tanken på kärnvapen i Iran. Den retorik som Ahmedinejad använt måste naturligtvis tas på allvar. Ett Iran med kärnvapen skulle framförallt direkt driva på kapprustningen i en region där konflikterna är mycket gamla. Konflikterna har många bottnar. Inte minst de religösa, men då parade med gamla etniska konflikter och oförätter. Mot bakgrund av hur opinionen, historien och retoriken ser ut skall man inte räkna bort risken för att Israels regering slår till mot Iran.
Såg igår en intressant SVT-dokumentär om krig i religionens namn. Om de riktigt långa konflikterna som olika intressenter idag söker exploatera. Hört mycket på senare tid om den gamla striden mellan Shia och Sunni, att den nu växt och Davatouglu talar om en ny Berlinmur i MellanÖstern. Denna konflikt underblåses och matas av bristande respekt och tolerans för minoriteter i flera länder. Såg också på SVT en israelisk bosättarkvinna jag mött, Nadia Matar som talar om 4 000-årig rätt till den mark hon m fl anser tillhör det judiska folket. Inte bara all ockuperad mark utan även lite till. Inte direkt den äganderätt med lagfarter e d som vi tillämpar idag men den brukas dock på ockuperad mark i Israel. Spelar ingen roll att ngn annan har papper på äganderätt, betalat skatt e d på densamma. Bosättare kan gå in och ta över mark och fastigheter. Och om man med den principen som grund går så långt bak i tiden kan man ju öppna för nya äganderättskrav - t ex från de som ser sig som ättlingar till det assyriska riket med anspråk på området. Går man ännu längre bakåt kan man finna andra härskare. Orimligt är ordet.
Dock, sett mot den historiska bakgrund som finns i hela området kan nästan vad som helst hända. Om en öppen konflikt uppstår kan hela regionen explodera. Och det är ju just en tanke som triggar rätt många - inte minst de många religösa extremister som bokstavstror och drömmer om Guds rike på jorden. De hoppas på att trigga det stora slaget, hoppas på Harmageddon. Jag måste säga att när jag hörde folk tala med fullt allvar om detta så trodde jag inte mina öron. Obegripligt kändes det som, men jag har med tiden insett att det är en hel del som tror och tänker så.
För alla oss som vill se en demokratisk utveckling även i MÖ måste arbetet på diplomatiska lösningar av Irankonflikten intensifieras. Vi konstaterar brett idag att det inte är möjligt med ett militärt ingripande i Syrien. Detta beror dels på att det saknas FN-mandat men också på insikten om att följderna kan bli mycket svåröverskådliga. Men denna insikt borde leda till slutsatsen att det inte heller finns en militär lösning på frågan om kärnvapen i Iran. Ett israeliskt anfall skulle öppna för en mycket allvarlig konflikt i hela regionen. Det skulle trigga alla som med stigande irritation sett den utveckling som pågår på Västbanken och Gaza. Även om Palestinierna inte vill bli gisslan i andra konflikter skulle dom bli det i det fall Israel eller USA anfaller Iran. Detta skulle mobilisera känslan av långvarig oförätt, av uppdämt hat mot allt som hänt under lång tid. Religionen kan bara bli en extra krydda i den konflikten, en mobiliserande faktor. Men, den som tror att den arabiska gatan skulle rädas Iran så mycket att man stillatigande finner sig i ett sådant anfall mot persierna missbedömer läget. Den som tror att ett sådant anfall kan göras som ett kirurgiskt ingrepp missar många erfarenheter. Även om man spelar på konflikten mellan Shia och Sunni missbedömer de effekten av ett Israel/USA-anfall. Om något liknande skulle inträffa skulle det istället förena alla och det är nog vad Ahmedinejad önskar, därav de retoriska kanonaderna. Det skulle också bli förödande för Israel. Det får inte hända.
Här gäller att förhindra att det synsätt som opinionsundersökningen antyder blir till faktisk politik. Det skulle bli förödande för oss alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar