Politisk extremism föder, göder - då och nu

Har som alla andra sökt bearbeta det osannolika som hände i Oslo i fredags. Likt så många andra läst och fångats av alla berättelser som media bjuder. Berörs djupt, av så många bilder. Men en bild blir särskilt stark - bilden av den 10-årige pojken som inte blundar eller spelar död, utan som tittar direkt på terroristen och säger åt honom att han har skjutit tillräckligt, att han dödat pappan och att han är för ung för att dö. Låt oss vara, vädjar 10-åringen enligt uppgift. Så oerhört starkt.

Det 10-åringen säger gäller för alla - de borde alla ha fått vara i fred. Men för mig blir bilden så stark därför att dess budskap når långt bortom stunden. Den uppmanar oss alla att göra just så - titta extremisterna i ögonen, inte blunda eller gömma oss.

Läser många kommentarer när jag plöjer de senaste dagarnas riksmedia. Varit borta dessa dagar, därav blir det en mer samlad läsning över tid än normalt. Noterar förflyttningen från lördagens DN/SVD som siktat in sig på islamsk terrorism till söndagens norske galning till mer tydligt högerexremism. Men, också att man talar om en ensam person, säkert sjuk o s v. Jag tycker det är välgörande att åklagaren talar tydligt om terroristbrott eller ett brott mot mänskligheten. Det här handlar inte om en "ensam galning". Försök inte beskriva honom som någon som är ett "offer" för sinnesförvirring eller sjuk. Läste någon som sa att det var skönt att det inte var Al-Qaida för då hade det kännts farligare. Nu var det ju "bara en norsk gutt".

Här tycker jag vi ska se upp, inte lura oss själva. Det innebär inte å andra sidan att vi ska överdriva, bara våga se att det som är himla osannolikt faktiskt kan vara sannt. Vi måste inse att det finns en brun-svart sörja där ute, som fångar människors drömmar. Den är vare sig farligare eller ofarligare än annan extremistisk sörja, men den finns. Vi måste våga se den i ögonen, inte blunda eller se bort. Det finns de som gått i krig för detta förut, som också trott att freden var säkrad.

Måste säga att min reaktion delvis bygger på att jag ägnat många timmar åt att ta mig igenom terroristens politiska manifest. Han är ju en del av den miljö som omger oss. Även om det är en samling av åsikter som redan finns, t ex på nätet, säger det ändå något om hur den brun-svarta sörjan ser ut.

Vissa gör detta till en islamhatare, men det är för enkelt. Denna sump innehåller klassisk facism och nazism. Den söker en svart-vit argumentationslinje och drar då nytta av islamofobin. Dels därför att den bedöms vara den för tillfället bästa utklädnaden för att locka rädslor och anhängare. Dels har de lärt av dessa islamistiska terrornätverk utan att vara på träningsläger i Pakistans gränstrakter eller annorstädes. Här närs också hopp om att kunna reta upp extremisterna på andra sidan för att skapa rätt samhällsklimat för att nå förändring. De vill ju slå sönder dagens samhällssystem i Västeuropa. Kaosteorierna frodas för att nå målet. Inte bara EU utan i stort alla andra regeringar, som de anser förrått urinnevånarna ska bort. Men för att locka proselyter gäller det att ha förklädnad som inte skrämmer utan lockar. Han talar om att man får skjuta folk och räknar med bortåt 45 000 döda och 2 miljoner skadade för att utradera det gamla, för att införa en Gudsstat eller kulturkonserativ regim i Europa. Hur klär man ett sådant budskap för att locka?

Förklädnaden för dessa krafter är islamhat men också kulturkonsvervatism. Hör just en Fremskrittspartist tala om vikten av just denna kulturkoservatism på Studio Ett. De som inte är med är emot. De söker proselyter i många grupper - söker samla människor med konservativ, välfärdskritisk, statskritisk, invandrarkritisk, globaliseringsmotstånd och/eller högerkristen profil. Inte bara kristen höger, abortmotståndare och de som är rädda för globaliseringen, utan även extrema marknadsliberaler, etniska grupper som på ett eller annat sätt kan känna sig ha förlorat, är drabbade eller hotade av muslimer - som serber, assyrier, irakier, maroniter och alla invandrade kristna från länder i Mellanöstern. Man söker likt herrar tidigare knyta an till historiska krig och fredsslut som några ogillar utgången av. En taktik som vi sett tidigare.

Men, när jag läser detta slås jag av att jag hört många av de tankar som förs fram i denna sörja när jaga lyssnat till den europeiska debatten under senare år. Jag noterar att jag senast hörde ett av de förslag jag nu läste om, framföras direkt när jag nyligen var i Budapest för att för Europarådets räkning granska landets nya konstitution och medialagstiftning. Jag hörde det från en organisation med stort inflytande på regeringspartierna och som finns i den katolska strukturen. Rätt mycket av debatten jag hörde där, rätt mycket av applåder som t ex den politiken fått från påvenära politiska krafter - känner jag igen i en del av det tankegods som döljs i denna sump. Synen på familjen, på kvinnan och välfärdsstaten samt på rädslan av för lågt barnafödande för framtida styrka snurrar runt i denna politiska sörja. Läste nu, hört och hör från flera hur kvinnor ska drivas att föda flera, ta "den av ...givna platsen i familjen" m m för att urbefolkningen ska kunna växa till för att rädda demografin. Allt detta har jag hört i den etablerade politiska europeiska debatten, från styrande grupper och inte bara yttersta högern.

Det finns skäl att titta närmare på de argument som vinner anhängare runt om idag och även bakom förklädnaden. Det ena föder, det andra göder och väven vävs med ibland nästan osynlig tråd till ett försåtligt mönster. Vi ska minnas den ökända hästen från Troja, innan det är för sent denna gång.

Straffrihet - aldrig OK

Så har de värsta mass-våldtäkterna på det senaste året begåtts i östra Kongo, uppåt 170 kvinnor våldtagna av rebellgrupper heter det. I Libyen tlas det om beordrade våldtäkter från Gaddafi. Ska det få passera ostraffat? Nej.

I Libyen mördas civila, när envåldshärskaren sedan 40 år Gaddafi ska driva ut råttorna ur sina hålor. När han ger sig på sitt eget folk, de som kräver sin frihet från förtryck. I Sudan begick al-Bashir oerhörda grymheter i Darfur, ja måhända även folkmord. Ska dylikt få passera ostraffat? Nej.

I Syrien skjuts demonstranter till döds i tusentals och oerhört övervåld används av al-Assad vecka efter vecka. ingen vet riktigt vad som pågår, landet är stängt för granskning men människor flyr över gränsen till Turkiet för att undkomma när man går in med tanks för att krossa uppror och människor. Skall detta få passer ostraffat?

När Israel använder vit fosfor i Gaxa mot civilbefolkningen eller när man skjuter med raketer mot civila byar i Sederot - ska det få passera ostraffat? Nej.

Det finns många händelser runt om i världen som upprör och förskräcker och för alla som önskar sig en internationell rättsordning finns det skäl att reagera mot straffrihet. Nu har vi en internationell ordning med en domstol - ICC - som ska kunna pröva om det begås grova brott mot mänskligheten, folkmord eller liknande. Men långt ifrån alla länder är anslutna. Ingen av de nordafrikanska länderna är med, inte heller Israel eller USA för den delen. Det finns således stora revor i domstolens möjligheter att pröva anklagelser om allvarliga brott. Det är bara de länder som anslutit sig som domstolen har jurisdiktion över. Men, det finns förstås möjlighet för säkerhetsrådet att ta beslut om att uppdra särskilda fall till domstolen. Så har man gjort vad gäller Libyen.

Nu har domstolen utfärdat en arresteringsorder mot Gaddafi och då måste han gripas och överlämnas om anklagelserna ska kunna prövas. Men nu har Afrikanska Unionen - AU - beslutat att de inte ska hörsamma ICC:s krav. På samma sätt har man tidigare hanterat krven mot al-Bashir. Jag hörde i veckan när jag samtalade med utrikesministern i Förnenade Arabemiraten att han inte ville ha dessa krav, för då trängde man in ledare i ett hörn och gav inte något utrymme för alternativa lösningar. Han talade då särksilt om Al-Assad och jag kan förstå synsättet. Men, jag kan inte acceptera det. Om man gör det, hur ska man då kunna hävda en fungerande internationell rättsordning. Om de som begår övergrepp inte får stå till svars, då återstår ju bara för folk att ta sin rätt. Då gäller djungelns lag - för både ledare och folk. Är det inte just det vi ser. Visst, det krävs mer än ett domslut för att läka oförätter som människor kan ha upplevt - t ex i Mellan-Östern. Men, som de sa när jag var i Libanon - om vi inte kräver ett slut på straffrihet när det gäller Hariri-mordet, när ska vi då göra det? Det var ju just känslan av att domstolarna köptes, att rättsystemet inte fungerade och att vissa alltid fick göra som de ville som bäddar för konflikter. Får man inte rätt legalt, då bubblar det snart upp till ytan i värre konflikter. Även om det kan ta en tid, måste alltid lagens långa arm hinna ikapp. Se på vad som följt efter 2:a världskriget, visst har rättegångarna mot de som begick alla hemskheter varit viktiga för att läka sår. Än idag hittas människor och ställs inför rätta.

Därför fr vi aldrig tveka om stödet för en internationell rättsordning, med ICC som har jurisdiktion att döma. Vi måste kräva att länder ansluter sig, kräva att länder följer den rättsordningen. Det som AU nu gör igen, är måhända förståligt i det läge man befinner sig - men inte acceptabelt och i längden aldrig hållbart. Straffrihet är aldrig OK!!!

Dubbelfel av regeringen

Så har vi nu med en röst blivit nedröstade i vårens sista votering i riksdagen. Det var en votering gällande begäran från oppositionen till regeringen om förslag till ändringar i sjukförsäkringen på två punkter. De vill att personer som haft tidsbegränsad sjukersättning och som saknar sjukpenninggrundande inkomst eller har en låg sådan ska kunna få behålla en ersättning i nivå med den - även efter tidsgränsen passerat om arbetsförmågan är fortsatt nedsatt. Det handlar om de s k nollklassade. Vidare vill de se förslag gällande mot vilka arbeten arbetsförmågan ska prövas efter 180 dagar. Här vill man begränsa arbeten till de vanligt förekommande på arbetsmarknaden eller mot annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade.

Man skulle ju kunna få uppfattningen att det fanns skarpa förslag som röstades igenom, men så var det inte. Oppositionen vill ha förslag på ovanstående, från regeringen.

Nu har ju regeringen hanterat hela denna fråga utordentligt taffligt, kan jag tycka. Inte helt säker på varför, men måhända kan det klassiska prestigefelet ha smugit sig in och förmörkat klarsynen. Regeringen har tagit fram en s k Departementspromemoria om Översyn av sjukförsäkringen - förslag till förbättringar. Det är ju saker på G så då skulle man ju kunnat hantera oppositionens uppdrag smidigt. Mot den bakgrunden obegripligt för mig varför vi tillät denna riksdagshantering bli så tillkrånglad. Med återremiss till råga på allt för att göra processen extra obegriplig för våra väljare och för mig :(

Regeringens Departementspromemoria remissbehandlas sista dagen idag och ska leda till förslag i höst. Här finns förslag om justering av undantagsrelger m m och dessa kan och ska diskuteras. Men här krävs nu att vi lyckas förmå regeringen att byta glasögon, ta tillbaka initiativet och säkra majoritet för de förslag vi enas om och vill genomföra. Väl medveten om att oppositionen vill att regeringen misslyckas, måste vi nu våga göra skillnad för människors skull. Tänker på att Fredrik Reinfeldt talat om behovet att vara uppdaterad på verkligheten. Gäller även på detta område.

För min del är det helt klart orimligt att människor som under tre månader arbetsprövas ska bli av med sin ersättning från sjukförsäkringen, utan att veta om de har arbetsförmåga eller blir återförda. För de som få klartecken är det klart att man ska lämna systemet, men för de som fortsatt saknar arbetsförmåga måste fortsatt stöd utgå från sjukförsäkringen. För just dessa människor som är skörast blir det orimligt att hamna helt utanför och bli prövade som helt nya. Nu talas här om en sjukpenning i särskilda fall, i nivå med den nivå man haft under arbetslivsintroduktionen samt ett bostadsstöd med hänsyn till försörjningsbörda. Själv funderar jag på om inte detta förslag blir ännu en boll som blir svår att slå in ett serve-ess på, om det inte istället riskerar vara upplagt för ännu ett dubbelfel.

Jag vill ju inte ha en återgång till det gamla (s)-utförsäkrandet av människor - jag vill värna arbetslinjen men också trygghet om man blir sjuk. Tryggheten om stöd och tryggheten om rehabilitering och möjligheten att få jobba igen. Möjligheten att få jobb - handlar också om en rätt att få mötas av respekt och tilltro. Tro att man kan göra en insats, även om man har nedsatt förmåga eller drabbats av något som gör att man inte kan fortsätta med det man arbetat med tidigare. Jag minns den arbetsförmedlare jag mötte i valrörelsen som sa, det vet vi ju direkt att dessa personer inte har en chans att få jobb...Med det synsättet förstod jag att åtminstone den arbetsförmedlaren inte skulle kunna hjälpa, bara stjälpa de som sökte jobb och varit sjuka en längre tid.

Men, jag söker ett mer modigt agerande från regeringen än vad jag sett hitintills. Jag vill fokusera framåt, inte bakåt men då måste felaktigheter rättas till. Som minoritetsregering gäller det också att visa handlag för att samla majoriteter. Tro inte att det går att gömma detta i budgeten och tro på skydd från budgetlagen. Det krävs andra grepp. Grepp som hitintills saknats - obegripligt men sorgligt nog.

I dagens omröstning fanns tre förlorare - regeringen, tilltron till riksdagen och politiken. De enda vinnarna var oppositionen. För de människor som berörs gjorde dagens omröstning vare sig till eller ifrån - i verkligheten. Så gör om och gör rätt!!!