Väntans tider i Rio

Nu stundar snart sanningens minut i Rio. Ska Brasiliens ambition att kunna slutföra förhandlingarna under måndagen lyckas?Ntvå timmar kvar när detta skrivs. Helt klart är att de inte vill ha något utestående till högnivådelen av konferensen som börjar på onsdag. Då ska solen lysa och Brasilien visa sin förmåga att gå i mål. Det övergripande målet för Brasilien är ju att gå i mål ifråga om permanent plats i Säkerhetsrådet. Påverkar det agerandet här? Helt klart. Annars är det ju många stora saker i Brasilien, fotbolls-VM 2014 och sedan OS 2016. Stora saker i en ekonomi som är duktigt reglerad och akn bli överhettad för mindre. Men, även om Brasilien vill föra konferensen i mål och i god tid, så är det väl frågan om vad det resulterar i. För min del är det glädjande att se att den tolkning jag gjorde under förra mandatperioden stämmer med vad som nu sker. Nu talar man i alla fall om en möjlig process för ett gemensamt ramverk för hållbar utveckling post-2015. Det är helt nödvändigt som jag ser det, men jag hör motståndet och misstänksamheten från G77. De länder som är biståndsländer idag fruktar att det flyttar fokus, men jag upplever det hela mer som ett förhandlingsspel när jag lyssnar här. De vet och talar i andra rum om vikten av hållbar utveckling och grön ekonomi för att lösa fattigdom och klara klimateffekter mm. Kan känna när jag nu tagit rygg på våra förhandlare i en veckas tid, att det finns en grundrytm i detta system. USA är rätt glada åt ett lite vagt dokument, icke förpliktande. Det underlättar om det inte krävs Kongressens beslut. Den hållningen utnyttjar G77, som egentligen är en grupp på 131 utvecklingsländer +Kina. De håller emot på många områden, från reproduktiva rättigheter, handel, grön ekonomi och Sustainable Developments Goal m m m m. Det finns en risk att det blir mer bekräftelse av gjorda åtaganden än några framåtsyftande nya. Texten vattnades ur när Brasilien tog över och presenterade sitt förslag till slutdokument. EU hade högre ambitioner och Sverige också, men det blir ensamt när övriga verkar som släpankare. Har varit i flera fall som EU hamnat ensamma och G77 och USA varit OK. Jag ska i annat sammanhang analysera EU:s funktionssätt i mina ögon, utifrån det jag nu sett. Men, en del av ingångsvärdet i denna konferens vars fält spänner över alla ämnesområden har varit, att inte här lösa det som förhandlas på annat håll. Stillastående förhandlingar om handel i Geneve, svajigt om post Kyoto, ekonomisk systemstress - allt påverkar och leder till signalen att det ska vi inte lösa här. Kokar ned till att det riskerar bli urvattnat. Men, som jag sa till ngn idag, om nu det finns överenskommen text så handlar det mer om vilka av tankarna som flyger vidare och vilka som hamnar i byrålådan. Det beror ju på vår och andras förmåga till proaktivt agerande. Det finns hopp, om det finns vilja. Och då är det mer den som drar som kan skapa driv än de som bygger motstånd. Så, även om slutprodulten blir många fagra ord och mycket frivilligt så finns det ett utrymme att fylla dem med innehåll sedan. Tänker på Hasse Alfredssons uttryck, " livet kan vara som en påse, tomt och innehållslöst om du inte fyller den med något." Så det gäller att fokusera på möjligheter och bygga koalitioner av de som vill något. The Future we want är signalen. Så, let's Go for it!