Putins återkomst

Om drygt en vecka återinträder Putin som Rysslands president. Denna gång får han sex år på sig. Med möjlighet till ytterligare sex år. Vissa säger att det inte blir någon skillnad, Putin har styrt hela tiden som Medvedev innehaft ämbetet. Möjligen så, men övertygad om att det ändå kommer synas. Han svärs in 2 dagar före det att segerparaderna drar in över Ryssland. Blir väl fest i dagarna tre och minner om det stora fosterländska kriget. Så heter det i ryssland. Putin spelar nog på fornstora dagar, han har ju en tydlig längtan till Sovjetunionen. Kanske inte till tiden i sig, men till makten och betydelsen. Till rollen som supermakt. Det är väl ändå ett nytt Ryssland han blir president i, säger många. Kanske.. Man får ju betänka att det har varit ett halvår av protester efter en lång histoira av underordning. Putin har nog förlorat sin gloria, man driver med honom i sociala medier och i kulturen. Skurkarnas och tjuvarnas parti har blivit epitetet på hans partiskapelse, United Russia. Det finns en växande medelklass som reagerat på maktskiftestalet från den 24 september 2011. Helt klart blev den irritationen synlig över hela Ryssland. Men, när Putin nu återkommer är frågan hur han möter det senaste halvårets nya inrikespolitiska vindar. Kommer han fullfölja med val av regionala guvernörer och bryta den maktvertikal han byggt upp från förr? Eller blir det bara ett löfte av Medvedev, en taktisk manöver över presidentvalet för Putins återgång till utnämningar igen? Vi lär snart veta. Den inrikespolitiska utvecklingen är intressant. Med goda olje- och gasinkomster kan ekonomin hanka sig framåt. Även förvandlingen av badorten Sotji till vinter-OS-sportort. Men får vi se en förnyelse av den korruptionsekonomi som råder eller tröttnar den växande medelklassen till slut och går ut på gatorna igen. En skräck för Putin som fasar för alla sammets-, oranga och andra revolutioner. Teoretiskt kan man ju också tänka och hoppas att Putin verkligen vill förvandla Ryssland under ordnade former till en regelrätt demokrati. Att han förevigar sig själv som reformatorn med stort R. Troligt? Nej, inget av det vi sett hittilss talar för detta. Det är den gamla sovjeteleiten som styr. Utrikespolitiskt är Ryssland delvis ett frågetecken. Misstänker att Putin gärna ser ett Europa på knä ekonomiskt. Hörde när jag var i Brasilien rapporter från BRICS-samtal att medan Kina bekymrar sig och vill få fart på Europa så tycker Ryssland att det inte gör något med fortsatt försvagning. Ryssland och Putin vill helt klart att EU:s ekonomiska attraktionskraft ska minska i det gamla influensomdet. De reser alltid ragg när EU kommer på tal. De ogillar starkt tanken på EU som en maktfaktor. Vill han knyta fler länder än Vitryssland närmare sig? Ukraina? Azerbaijan? Helt klart är han irriterad på NATO-intresset i "sina" forna Sovjet-stater. Ryssland har alltid önskat splittra och jobbar hårt för att gå bilateralt inom EU-kretsen. Lyckades förut och lär jobba vidare nu. Putin odlade hårt Väst-skrämseln under valrörelsen. Har gått ut hårt mot USA och UM Lavrov har fortsatt så. Tydlig retorisk återgång till forna Sovjettider. Yttre fiende, med dold agenda som hotar Rysslands överlevnad. Alal revolutioner är inte ett verk av folket - frånsett den ryska då. Alla andra är västförsök att konspirera och söndra. Putin m fl är irriterade på att Ryssland förlorade sin roll globalt under 90-talet. De finns i säkerhetsrådet med vetorätt och har nu visat att de tänker bruka den. I Syrien har Ryssland skapat ett brohuvud, möjligen för sina nya ambitioner. Sett och hört tankar som talar om att Syrien ska bli Putins återkomst på världscenen. Som den stora ledaren. Att han har ambitioner att visa vem det är som räknas, vem man måste lyssna på. En signal både till arabvärlden och till andra. Det visar sig nog snart om det som nu hänt varit ett sätt att rulla ut mattan för Putins entré. Men, ser man på Rysslands självbild så är den ju stormaktens. Misstänker att Putin nog vill återskapa den också i verkligheten. Lättare önskat och sagt än gjort. Världen lägger stor skuld och stort ansvar på Ryssland. De kan inte skylla ifrån sig på Libyen-insatsen och NATO denna gång. Den senaste veckan har många tankar passerat. Mött och samtalat med Yabloko i Moskva, mött andra ur oppositionen i Strasbourg. Sett också den nye delegationsledaren i Europarådet i full aktion när vi processade resolution om Syrien. Det sistnämnda intressant. Pushkov är f d talskrivare för Gorbatjov så han har varit med. Har varit nyhetsankare. Nu i Duman och ny ledare i Strasbourg. Han började vältaligt, fick med sig alla på kompromisskrivningar om Syrien för att sedan helt byta fot. Han testade systemet och fick då i stort alla emot sig. Intressant att se, svårare att förstå. Ser vi till hur de agerade i en internetdebatt tror jag vi kan vänta tuffare tag internt i Ryssland. Ska med stort intresse se vilka ommöbleringar Putin kommer att göra. Måhända säger detta något om framtida vägval inom den stora grannen. Just nu är jag bara ännu en i raden som spekulerar, i avvaktan på klara besked.