På väg till riksdagen för Libyendebatt i morse, SMS om telefonmöte med riksdagsgrupp och partistyrelse. Obligatorisk närvaro. Morgonnyheterna passerade, partiledardebatten över och Maud på Lördagsintervjun imorgon. Klart, idag kommer hon lämna beskedet. Så blev det.
Efter en tid av spekulationer och internt lyssnande kom svaret från Maud. Hon väljer att lämna i september - efter 10 år som partiledare. Hon har gjort ett fantastiskt jobb för Sverige och för Centerpartiet. Vi har inte alltid varit ense, men hennes entusiasm, hennes glädje och möjlighetsinriktning har varit oerhört betydelsefull. Inte minst inför valet 2006, då många för första gången på länge kände verklig stolthet över att få vara med och kampanja för Centerpartiet. Men regerandet har sitt pris, även för en populär partiledare.
Och nu väntar en het sommar. Hoppas som alla andra på en öppen debatt och process om kommande ledarskap. Vi kommer ju att med person välja politisk inriktning. Hade varit en annan sak om vi först diskuterat politiska vägval och sedan partiledning. Det är ett viktigt val. Som alltid så väljer vi alla att fästa våra drömmar och förväntningar kring personer utifrån en verklighet som inte gäller efter valet. När valet är gjort förändras hela spelplanen. Speciellt i ett läge då partiet sitter i regeringen. Där Maud slutar tar en ny vid, som en av de fyra ledarna i det inre kabinettet. De som ytterst ska bära ansvar för regeringen, för landet och för partiet. Då ska personen lyckas möta förväntningarna från alla - och självklart är det inte möjligt. De övriga partiledarna sitter inne med fem års regeringserfarenhet. Vad väntar sig medlemmarna ska hända inför valet 2014. Vad händer ifall leverans inte uppnås? Hur ser laget ut? Vilken profil vill vi ha, vilken profil kan olika personer bära fram, personifiera? Tänker på dem jag mött - Dr Hedlund - skogsägaren och filuren, Torbjörn Fälldin - jordnära bonden, Olof Johansson - energi- och miljöpolitiker följd av Lennart Daléus - tydligt miljöprofilerad och så Maud - företagsam bäver. Nu ser jag spekulationer om Anna-Karin Hatt - statsråd sedan i höstas, men mycket kompetent statssekreterare i statsrådsberedningen tidigare, Anders W Jonsson - riksdagsledamot och barnläkare nu -tidigare sakkunnig i statsrådsberedningen och en av de inflytelserikaste vårdpolitikerna, Annie Johansson - riksdagsledamot sedan fem år och ekonomisk politisk talesperson sedan i höstas - och betraktad som politiskt underbarn. Lena Ek nämns och hon är superduktig. Kampanjade för hennes senast, men som EU-parlamentariker och utanför riksdagen är det supertufft. Minister kanske..? För partiledning är viktigt, men statsrådsgruppen också. Så nog blir det spännande att följa, kanske även bli aktiv i ;)
fredag 17 juni 2011
lördag 11 juni 2011
Turkiet väljer för 24:e gången
Befinner mig nu i Ankara, för valövervakning. Det är alltid spännande att lära sig mera om olika länders politiska ramverk. För mig som rejält grundlagsintresserad (utredare bl a), som jobbat i snart tio år med svensk vallagstiftning är det lite nördvarning.
Men, att vara här är helt klart spännande. Inte för att själva utgången av valet är oförutsägbar, AK-partiet med premiärminister Erdogan kommer att vinna sin tredje valperiod. Men frågan är om vinsten blir så stor att det räcker för att på egen hand skriva en ny konstitution eller inte. Det känns som att det är valets kärnfråga. Valet, säger alla vi talat med, handlar uttalat om - MAKT. Ingen tror att AKP ska klara detta om inte MHP - det nationalistiska partiet hamnar under 10%-spärren. Få tror att de gör det, men när vi lyssnade på AK-partiets förträdare igår gav han bilden att de skulle klara denna magiska gräns enligt de opinionsundersökningar som gjorts men inte får publiceras. Vi får väl se. Men om så blir fallet kommer Turkiets 10%-tröskel få riktigt stora konsekvenser. De har den högsta tröskeln i hela Europa. Det nya Parlamentet blir då mindre representativt och överrepresentationen för AK-partiet större.
Jag har sammantaget lyssnat in många kritiska frågor, som kan bli grund för stora bekymmer om inte AK-partiet väljer en inkluderande väg efter valet. Det är helt klart att denna valrörelse ökat polariseringen i samhället, eldat massor på olika håll och retoriken entydigt syftat till att stärka vi eller dom. Hör även talas om att Erdogan talat med sunni-retorik för att söka samla sina mandat. Oroas nu även för de senaste signalerna när det gäller de kurdiska frågorna. Erdogan verkar retat upp många och på onsdag i nästa vecka upphör PKK:s eldupphör. Hör från Van att det är polistätt idag.
Ekonomin i Turkiet har gått som tåget, men ändå är det en hög arbetslöshet och många unga kommer inte in på arbetsmarkanden. Enligt en undersökning som presenterades för oss minskar också tilltron till valsystemet, hela 60% var missnöjda med demokratin. 65% anser att det inte råder likvärdiga möjligheter för partierna, men hela 45% anser att demokratin får vika för ekonomi ed.
Turkiet har ju en helt annan politisk kultur än vad vi är vana vid. Men även här noterar man nu det som händer. Valrörelsen är mer konfliktfylld än tidigare och det har stegrats för var dag. Så mot den bakgrunden hoppas jag verkligen att det inte kommer att leda till våld under valdagen. Men det återstår att se.
Som man sår, får man skörda och det gäller säkert även i Turkiet. Så mot den bakgrunden blir det en riskfylld färd som lär följa. EU-medlemsskapet är en lugnande faktor för alla ledande politiska aktörer, som tur är. Men, om det blir så att AK-partiet driver fram en ny konstitution på egen hand - så har man kryddat för en het anrättning kommande år. Erdogan vill bli det nya Turkiets skapare, få bli en vald president 2014 med makt som Sarkozy eller andra starka presidenter. Frågan är om han skapat sitt lag i parlamentet för att säkra stöd och sudda ut det motstånd som finns i AK-partiet. Här styr ju i praktiken partiledaren hur listorna ser ut i de olika partierna. Med tanke på hur läget verkar blir frågan: Kommer valutgången underlätta för en rejäl demokratisk utveckling - inte bara för en enkel omskrivning av konstitutionen? Valet den 12 juni blir det 24:e de genomför - men demokratin mäts inte bara på valdagen. Det är de följande dagarna som blir avgörande för Turkiet, men säkert även för oss i övriga Europa. Här gäller det att tala klarspråk från alla vänner.
Men, att vara här är helt klart spännande. Inte för att själva utgången av valet är oförutsägbar, AK-partiet med premiärminister Erdogan kommer att vinna sin tredje valperiod. Men frågan är om vinsten blir så stor att det räcker för att på egen hand skriva en ny konstitution eller inte. Det känns som att det är valets kärnfråga. Valet, säger alla vi talat med, handlar uttalat om - MAKT. Ingen tror att AKP ska klara detta om inte MHP - det nationalistiska partiet hamnar under 10%-spärren. Få tror att de gör det, men när vi lyssnade på AK-partiets förträdare igår gav han bilden att de skulle klara denna magiska gräns enligt de opinionsundersökningar som gjorts men inte får publiceras. Vi får väl se. Men om så blir fallet kommer Turkiets 10%-tröskel få riktigt stora konsekvenser. De har den högsta tröskeln i hela Europa. Det nya Parlamentet blir då mindre representativt och överrepresentationen för AK-partiet större.
Jag har sammantaget lyssnat in många kritiska frågor, som kan bli grund för stora bekymmer om inte AK-partiet väljer en inkluderande väg efter valet. Det är helt klart att denna valrörelse ökat polariseringen i samhället, eldat massor på olika håll och retoriken entydigt syftat till att stärka vi eller dom. Hör även talas om att Erdogan talat med sunni-retorik för att söka samla sina mandat. Oroas nu även för de senaste signalerna när det gäller de kurdiska frågorna. Erdogan verkar retat upp många och på onsdag i nästa vecka upphör PKK:s eldupphör. Hör från Van att det är polistätt idag.
Ekonomin i Turkiet har gått som tåget, men ändå är det en hög arbetslöshet och många unga kommer inte in på arbetsmarkanden. Enligt en undersökning som presenterades för oss minskar också tilltron till valsystemet, hela 60% var missnöjda med demokratin. 65% anser att det inte råder likvärdiga möjligheter för partierna, men hela 45% anser att demokratin får vika för ekonomi ed.
Turkiet har ju en helt annan politisk kultur än vad vi är vana vid. Men även här noterar man nu det som händer. Valrörelsen är mer konfliktfylld än tidigare och det har stegrats för var dag. Så mot den bakgrunden hoppas jag verkligen att det inte kommer att leda till våld under valdagen. Men det återstår att se.
Som man sår, får man skörda och det gäller säkert även i Turkiet. Så mot den bakgrunden blir det en riskfylld färd som lär följa. EU-medlemsskapet är en lugnande faktor för alla ledande politiska aktörer, som tur är. Men, om det blir så att AK-partiet driver fram en ny konstitution på egen hand - så har man kryddat för en het anrättning kommande år. Erdogan vill bli det nya Turkiets skapare, få bli en vald president 2014 med makt som Sarkozy eller andra starka presidenter. Frågan är om han skapat sitt lag i parlamentet för att säkra stöd och sudda ut det motstånd som finns i AK-partiet. Här styr ju i praktiken partiledaren hur listorna ser ut i de olika partierna. Med tanke på hur läget verkar blir frågan: Kommer valutgången underlätta för en rejäl demokratisk utveckling - inte bara för en enkel omskrivning av konstitutionen? Valet den 12 juni blir det 24:e de genomför - men demokratin mäts inte bara på valdagen. Det är de följande dagarna som blir avgörande för Turkiet, men säkert även för oss i övriga Europa. Här gäller det att tala klarspråk från alla vänner.
fredag 3 juni 2011
Maffiakungen spelar och alla dansar
Nu har debattens vågor gått höga rätt länge om bilder som ska finnas, men ännu inte visats. Långt mindre har äktheten därmed kunnat prövas om de nu finns. I dessa tider vet vi alla hur lätt det är att klippa och klistra in både bilder och annat för att forma verkligheten som man vill. Det är bara att gå ut på nätet. Skulle även en oteknisk figur som jag kunna fixa.
Det är mot den bakgrunden så mäkta förvånande att denna, av vissa kallad Maffiakung, kan linda så många runt sina fingrar. Var finns den journalistiska kritiken? Om det är som Nuri Kino vill visa att denne man "äger" och blir förebild för många unga - inte minst i min hemstad Södertälje - då måste detta bli själva kröningen. Maffiakungen utmanar själva statschefen i Sverige. Han gör det mycket strategiskt för att få spekulationerna att ta fart och osäkerheten att sprida sig. Är det inte just att sprida osäkerhet, att kunna vrida på sant till falskt, kunna framstå som den som sitter på makten, den som håller i trådarna och när som helst kan slå till - som är maffians livsluft och metod?
Så vem granskar granskarna denna gång? Efter debatten i höstas står det ju klart att det finns ett visst slagläge mot monarkin - för de som vill avskaffa den till förmån för vald president. De senaste inslagen - agnade via Aftonbladet och TV4 har drivit på den debatten. Nog måste det smaka fågel för både Maffiakungen och de som anser att monarkin är förlegad. Här förenas Maffiabossen och republikanerna i gemensam jakt. Finns det ett uppsåt?
Själv är jag ju i grunden för republik men anser att vår konstitutionella monarki fungerar bra. Det är i grunden ett bra system som vi har, med tydlig makt i parlament och regering. Makt även att ändra statsskicket. Det finns alltid saker man kan diskutera när det gäller öppenhet, granskning och Succesionsordningen. Men, de kan och ska i så fall diskuteras på andra grunder än att någon Maffiaboss lägger ut snubbeltrådar eller att någon vän till kungen agerar helt oacceptabelt. Jag ger mig inte in på att recensera vare sig kungens intervjuer, böckerna eller annat. Jag kan bara konstatera att det ska bli intressant att i framtiden kunna betrakta denna historias olika aktörer. Vi vet och har sett det förut hur historier skapas som blir omöjliga att försvara sig emot. Hur försåtliga kommentarer späder på och gör det än värre. Så formas ett skuggspel som syftar till att leva sitt eget liv. Ingen kan riktigt komma åt dessa skuggor och ingen kan säga att det inte är som det ser ut. För tänk om...Och det är i den miljön som Maffiakungen verkar framstå som den som håller i taktpinnen, den alla nu verkar dansa efter. Märkligt!!!
Ta gärna en debatt om republik eller monarki - men gör det med blanka vapen och låna inte in någon Maffiakung som sanningssägare och regissör. För mig luktar detta illa lång väg. Vem vet vilka bilder som kan ha skapats imorgon, på någon annan som inte kan försvara sig mot falska anklagelser. För den som vill smeta ner någon, som har rymligt samvete när det gäller sant eller falskt kan alltid lyckas. Om man gör det strategiskt så hinner sensationsjournalistiken göra sitt innan det finns en chans för sanningen att få ett ord med i laget. Är det där vi befinner oss nu, undrar jag stilla.
Det är mot den bakgrunden så mäkta förvånande att denna, av vissa kallad Maffiakung, kan linda så många runt sina fingrar. Var finns den journalistiska kritiken? Om det är som Nuri Kino vill visa att denne man "äger" och blir förebild för många unga - inte minst i min hemstad Södertälje - då måste detta bli själva kröningen. Maffiakungen utmanar själva statschefen i Sverige. Han gör det mycket strategiskt för att få spekulationerna att ta fart och osäkerheten att sprida sig. Är det inte just att sprida osäkerhet, att kunna vrida på sant till falskt, kunna framstå som den som sitter på makten, den som håller i trådarna och när som helst kan slå till - som är maffians livsluft och metod?
Så vem granskar granskarna denna gång? Efter debatten i höstas står det ju klart att det finns ett visst slagläge mot monarkin - för de som vill avskaffa den till förmån för vald president. De senaste inslagen - agnade via Aftonbladet och TV4 har drivit på den debatten. Nog måste det smaka fågel för både Maffiakungen och de som anser att monarkin är förlegad. Här förenas Maffiabossen och republikanerna i gemensam jakt. Finns det ett uppsåt?
Själv är jag ju i grunden för republik men anser att vår konstitutionella monarki fungerar bra. Det är i grunden ett bra system som vi har, med tydlig makt i parlament och regering. Makt även att ändra statsskicket. Det finns alltid saker man kan diskutera när det gäller öppenhet, granskning och Succesionsordningen. Men, de kan och ska i så fall diskuteras på andra grunder än att någon Maffiaboss lägger ut snubbeltrådar eller att någon vän till kungen agerar helt oacceptabelt. Jag ger mig inte in på att recensera vare sig kungens intervjuer, böckerna eller annat. Jag kan bara konstatera att det ska bli intressant att i framtiden kunna betrakta denna historias olika aktörer. Vi vet och har sett det förut hur historier skapas som blir omöjliga att försvara sig emot. Hur försåtliga kommentarer späder på och gör det än värre. Så formas ett skuggspel som syftar till att leva sitt eget liv. Ingen kan riktigt komma åt dessa skuggor och ingen kan säga att det inte är som det ser ut. För tänk om...Och det är i den miljön som Maffiakungen verkar framstå som den som håller i taktpinnen, den alla nu verkar dansa efter. Märkligt!!!
Ta gärna en debatt om republik eller monarki - men gör det med blanka vapen och låna inte in någon Maffiakung som sanningssägare och regissör. För mig luktar detta illa lång väg. Vem vet vilka bilder som kan ha skapats imorgon, på någon annan som inte kan försvara sig mot falska anklagelser. För den som vill smeta ner någon, som har rymligt samvete när det gäller sant eller falskt kan alltid lyckas. Om man gör det strategiskt så hinner sensationsjournalistiken göra sitt innan det finns en chans för sanningen att få ett ord med i laget. Är det där vi befinner oss nu, undrar jag stilla.
onsdag 1 juni 2011
Förlängd Libyen-insats - avgörandet nära
Nu närmar sig klargörandets timma. Idag har NATO bestämt sig för att förlänga sin flyginsats till slutet av september. Den skulle annars löpa ut den 27 juni. Vi vet att det för Sveriges del nu startat planering för hemtagning av våra insatser. Det sa militären skulle ske om inget annat besked kom före månadsskiftet och där är vi nu. Ska det bli onödiga utgifter - för ny uppstart eller snabb hemtagning?
Så nu blir det upp till bevis för Juholt & Co. Kommer han nu efter NATO:s besked fortsatt hävda att det ska vara fartyg vi ska delta med eller blir det upp till andra att nu göra jobbet - att skydda civila och säkra FN:s mandat? Nu ska väl regeringen överlägga med både (s) och (mp) för att klargöra förutsättningarna - skyndsamt. Senast till torsdag i nästa vecka måste läget klarna. Då är det möten med den internationella kontaktgruppen och vad ska Sverige då säga? Pass? Vi tar hem våra flygplan? Vi vill delta med båtar istället? Vi vill inte alls delta i att hävda Resolution 1973?
Hvad hvilja soicaldemokraterna? Känner just nu att det är oerhört illa att Sveriges insats internationellt blir föremål för det schakrande som (s) visat. När jag lyssnar in en del inlägg känns det som om det är sandlådenivå. VI är sura på den för den sa så..eller vi vill inte nu för ni gjorde det då....
Men, med den hållningen är väl utgången nu också en lärdom inför höstens beslut om Afghanistan-insatsen. Vad månde blifva....
Så nu blir det upp till bevis för Juholt & Co. Kommer han nu efter NATO:s besked fortsatt hävda att det ska vara fartyg vi ska delta med eller blir det upp till andra att nu göra jobbet - att skydda civila och säkra FN:s mandat? Nu ska väl regeringen överlägga med både (s) och (mp) för att klargöra förutsättningarna - skyndsamt. Senast till torsdag i nästa vecka måste läget klarna. Då är det möten med den internationella kontaktgruppen och vad ska Sverige då säga? Pass? Vi tar hem våra flygplan? Vi vill delta med båtar istället? Vi vill inte alls delta i att hävda Resolution 1973?
Hvad hvilja soicaldemokraterna? Känner just nu att det är oerhört illa att Sveriges insats internationellt blir föremål för det schakrande som (s) visat. När jag lyssnar in en del inlägg känns det som om det är sandlådenivå. VI är sura på den för den sa så..eller vi vill inte nu för ni gjorde det då....
Men, med den hållningen är väl utgången nu också en lärdom inför höstens beslut om Afghanistan-insatsen. Vad månde blifva....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)