Vapenvila...och sedan...

Så har då både Israel och hamas proklamerat vapenvila - var för sig. Det verkar som om båda aprter låter vapnen tystna över de dagar när allas blickar riktas mot Washington och när USA ska få sin 44:e och förste svarte president. Vi är många som hoppas på att de dagar som följer ska innebära Change we can believe in. Det faktum att drömmer väcks är ändå ett hopp i sig, ett hopp om att människor faktiskt ska ta i lite extra för att åstadkomma en bättre och mer hållbar värld.
I detta ligger också en förhoppning om att de krafter som faktiskt vill fred och försoning i Mellanöstern ska få stöd och att vi även här ska få en förändring vi kan tro på. När jag säger vi så menar jag i grunden att de människor som bor i regionen måste kunna tro- för att vi ska kunna tro. Då måste de religösa krafterna hållas tillbaka och de som faktiskt vill nå en bättre verklighet för barnen i området lyftas fram. Extremister finns i alla hörn och de har alla vädrat morgonluft de gångna veckorna. Det måste finnas de som även i denna region verkligen vill och kan åstadkomma förändring - inspirerade av andra ledare. Jag tänker på Nelson Mandela som valde försoning som en väg framåt - så oväntat för många men så snillrikt. Vi behöver fler ledare som har mod att göra det som kanske inte är så populärt hos alla men som är nödvändigt för att komma fram och ge de många människorna en bättre framtid. För alla oss som tror på frihet, på människors kraft så gäller det att jobba för att stötta den framtiden.
Själv måste jag säga, efter att i veckan samtalat med en företrädare för Kadima, att jag känner mig genuint osäker på om situationen är sådan att denna vapenvila kommer att lägga grunden för fred. Men, det är ändå bättre med vapenvila än fortsatt förödelse och än mer outhärdligt mänskligt lidande. Så det gäller väl att hoppas på att det är början till slutet för denna konflikt, att vi snart faktiskt får se två fria och självständiga stater Israel och Palestina som respekterar och erkänner varandra.

Gaza - ur askan i elden...

Ser och hör - med växande förfäran - det som nu händer i Gaza-området. Det har nu gått 60 år sedan staten Israel bildades. Det var inte en lätt statsbildning som det internationella samfundet öppnade för. Det som är så allvarligt är att de krafter som söker lösa gamla och nya problem med militära medel alltid tycks segra. Ändå har ingen sedan 1967 sett att Israel lyckats uppnå den fred inom säkra och erkända gränser som vi alla vill få se förverkligad. Inte heller har Palestina fått se sin stat förverkligad, säkrad och erkänd av alla grannar. De metoder som hittills prövats har uppenbart inte fört vare sig Palestinier eller Israeler närmare målet. Vanliga människor - de som inte söker sin makt via vapen eller extremism, det är de som far så oerhört illa hela tiden. Jag blir så upprörd när jag återigen ser hur människor via telefon ombeds lämna sitt hus eller att de ska göra uppror mot Hamas samtidigt som de är instängda i ett område som utsätts för den ena attacken efter den andra. Hamas har än en gång lyckats locka Israelerna att göra om samma misstag - genom att förklara att vapenvilan upphörde och sända fler raketer fick Israeliska ledningen självklara skäl att försvara sig. Men, det som upprör är att de väljer att göra det på samma förödande sätt som förr - disproportionellt och på ett sätt som driver bort möjligheterna för goda krafter att göra sig gällande, söka fredliga lösningar. Risken är nu uppenbar för upptrappning, för ytterligare radikalisering och att Hamas lyckas lägga krokben för president Abbas och därmed släcka den lilla strimma av hopp som ändå lyste. Historien visar bara alltför många exempel på vad som hotar om människor pressas bortom allt hopp. Humanitärt är situationen som tidigare var allvarlig nu helt oacceptabel. Vi kan inte acceptera att detta får fortgå utan några konsekvenser. Här måste EU samla ihop sina olika synsätt och inse att det krävs samlad handling NU - för att få ett slut på den tragedi som nu utspelar sig - inte långt från EU:s gränser. Det interregenum som i praktiken råder i USA, i Israel och även i Palestinska områden fylls nu ut av ännu ett krig. Det kan leda oss ur akan in i elden...om vi inte handlar i tid. 1.5 miljoner människor effektivt instängda i Gaza får inte offras - vare sig av Hamas, Israel eller av EU, USA eller världssamfundet.