FRA-snack istället för eftertanke

Lyssnar just på Rapport och hör mina fp-kollegor tala om vad de ska göra och inte göra i FRA-frågan i höst. Hur tänker de, frågar jag mig. De vet ju att lagen gäller, att beslutet redan är fattat och därmed krävs en hel del för att häva den lagen. De och vi alla kan skriva hur många motioner som helst, de leder ju i bästa fall till tillkännagivanden. För att få ett utskott att gå längre krävs mycket och inte minst en majoritet. Vi har ju prövat att via riksdagen stifta lag direkt, men stött på patrull i beredningsfrågan så det är inte helt enkelt. I annat fall gäller då ett tillkännagivande. Men, vi alla vet att också i ett sådant fall gäller för regeringen att den kan göra vad den vill. Det krävs en vilja hos regeringen för att något ska hända. Måhända vill mina fp-kollegor söka framstå som handlingskraftiga...men risken är väl uppenbar att det bara blir mer snurrigt. När Rapport säger att lagen aldrig kanske träder i kraft, då ger man inte korrekt information till tittarna. Om fp-gruppen nu inte vill ta vara på möjligheterna att handla för att åstadkomma bra förändringar i höstens proposition, varför gjorde de då inte slag i saken och röstade nej direkt. De fyra hade ju själva kunnat fälla lagen, men det gjorde de inte. Känner själv att det krävs rätt mycket jobb för att nå förändringar, men det är den enda vägen som kan åstadkomma något direkt. Varför vill de söka spela bort detta genom att tala om att rösta för oppositionen. Vet de hur oppositionen kommer att ställa sig till förslaget i höst? Avslår de blankt? Vill de bara göra ett tillkännagivande? Nej, nog handlar det om att fortsätta hålla trycket uppe i frågan - men frågan är om vi inte borde tänka efter före för att se om vi når framgång i sak och inte enbart i mediauppmärksamhet just nu.