Under två års tid har jag och min tjeckiska kollega haft uppdraget från Europarådets övervakningskommitté att söka fakta om den demokratiska utvecklingen i Ungern med tanke på i första hand den nya grundlagen och nya medialagstiftningen. I förra veckan presenterade vi vår rapport under mycket turbulens.
Vi är som parlamentariker, till skillnad från t ex EU-domstolen eller EU:s kommissionärer inte bundna att följa enbart de frågor som rör ett fördrag. Jag hörde dock under förra veckans diskussioner i Europarådet politiska krafter som kritiserade vår rapport därför att vi inte begränsat vårt faktasökande till huruvida Ungerns styrande efterlever Europakonventionen. Men denna begränsning gäller inte för det arbete vi som parlamentariker gjort. Jag är mycket väl medveten om att det från den ungerska regeringens sida alltid handlat om att diskutera vad de beskriver som "tekniska justeringar" i vissa paragrafer. Vi har självklart noterat denna process också, men inte stannat vid detta utan sökt visa på både processen, reformerna av såväl grundläggande lagstiftning som myndigheter samt på den ackumulerade effekten av allt detta. Det är utifrån den sammanvägda effekten som vi bedömde att vi ville rekommendera Europarådet att öppna för regelrätt monitoring av Ungern. Om detta blir fallet eller inte återstår att se. För det stormade förra veckan och lär vara klass 5-varning innan det blir tid för beslut i parlamentarikerförsamlingen. De skulle då bli Europarådets 16:e land där monitoring eller post-monitoring förekommer.
För egen del konstaterar jag att vi sammantaget haft runt 90 samtal, men då vi mött vissa flera gånger är antalet personer färre. Vi har mött civilsamhälle, regeringsföreträdare, mediaadministration, journalister, mediaägare, ombudsmannafunktioner, domstolsadministration, högsta domstolens företrädare, konstitutionsdomstolens ledning, advokatsamfund, parlamentets företrädare, partierna i parlamentet, valkommissionen m fl. Vi har efterfrågat Europarådets experter - Venedigkommissionen vad gäller grundlag och s k kardinallagar samt på media från Europarådets egen expertis. Jag bedömer det som unikt att ett lands lagstiftning genomgått så noggrann granskning konstitutionellt av Venedigkommissionen. Deras bedömningar har funnits tillgängliga för oss men självklart även för Ungerns alla politiska krafter och alla som vill ta del av dem. Vi har kunnat följa hur dessa råd mötts. Jag uppfattar att vi samlat på oss ett gediget faktaunderlag som grund för vår sammanvägda bedömning.
Det vi granskat är inte hur Ungern förhåller sig till system som gäller i Sverige, Italien, Tyskland eller något annat medlemsland för den delen. Vi sökte fakta om det som händer i Ungern, om den ungerska kontexten. Alla medlemmar i Europarådet har förbundit sig att upprätthålla högsta möjliga standard gällande hur de demokratiska institutionerna fungerar, gällande skyddet för mänskliga rättigheter och rättstatlighet. Inom vissa områden finns det tydliga rättsutslag från domstolen för mänskliga rättigheter, i andra praxis och därutöver bedömningar som grund för ny praxis. Här pågår en ständig kamp och vi befinner oss på ett sluttande plan. Ska vi gå uppför eller utför, om detta står kampen. Vi har som parlamentariker i Europarådet att granska regeringarnas agerande, inte att försvara dem. Vi ska enligt min mening inte ta hänsyn till t ex Sveriges utrikespolitiska relationer med något land när vi granskar detsamma. Jag tar på mig de glasögon som hjälper mig se hur länderna lever upp till det Europarådet ska stå för. Jag håller på min integritet, oaktat om regeringen tycker si eller så. Jag har heller aldrig uppfattat att den svenska regeringen sökt påverka. Jag har svarat diplomatiskt på frågor som kommit för att inte kompromentera mitt uppdrag. Andra må välja att använda andra glasögon.
Vi har kunnat se hur den gamla grundlagen ändrades 12 gånger mellan maj 2010 (efter senaste valet i april 2010) och 31 dec 2012. Vi har sedan 1 januari 2012 tills dags dato sett 4 grundlagsändringar. Vi har sett 30 kardinallagar som också kräver 2/3 majoritet för beslut. Den nuvarande majoriteten med Fidez och ett kristdemokratiskt litet parti fick 52,7% i valet och utifrån valsystemet därmed 2/3 majoritet i parlamentet. Systemet med kardinallagar är i sig inte nytt, men i likhet med grundlagen tar de upp frågor som är väldigt partiskiljande i Ungern som skatter, sociala och kulturella frågor. Härutöver kan jag bara nämna att deras grundlag presenterades som ett initiativ av enskilda ledamöter direkt i parlamentet. Inte av regeringen efter remissförfarande e d. Lagstiftning kan ske via förslag från presidenten (ej förekommit), via regeringen vilket kräver beredning och konsultationer samt via direkta förslag från ledamöter i parlamentet. Den sistnämnda modellen kräver inte någon beredning alls. Det gör att parlamentet snabbt kan fatta beslut - 2 - 4 veckor. Bristen på transparens skapar konflikter av olika slag. Jag har t o m hört om förslag som presenteras på fredag och beslutas påföljande måndag. När det gäller kardinallagar har vi klart sett att fem sådana tillkommit på enskilda initativ - gällande t ex vallagstiftning, skydd av familjer, religionsfrihet och kyrkors status. I flera fall har vi sett att den ungerska konstitutionsdomstolen som kan pröva kardinallagar underkänt dessa. Men då kan vi se att förslagen återkommer i tillägg till själva Konstitutionen för att förhindra domstolens fortsatta prövning. Domstolens makt har också beskurits för att säkerställa att den inte kan pröva vissa frågor annat än procedurellt.
På det sätt som detta sammantaget utvecklats innebär det risk för att framtida val inte kan ändra politisk inriktning t ex socio-ekonomiskt och finanspolitiskt, kulturellt och moraliskt. Det står då i strid med artikel 3 i 1:a protokollet till Europakonventionen vilket påtalats av Venedigkommissionen.
Jag skulle kunna fortsätta redogörelsen, men den finns att tillgå på Europarådets hemsida så jag nöjer mig så här. Jag är glad att rapporten nu är offentlig. Att vi kunde presentera den för Monitoring-kommittén. Jag säger vi, för systemet är nu sådant att det alltid utnämns två rapportörer från olika grupper i parlamentet för att säkerställa att rapporten inte blir ensidig utan balanserad. Utan ett godkännande från båda rapportörerna kommer den aldrig att kunna sändas ut till kommittén. Denna rapports slutsats att rekommendera öppning av monitoring togs av oss båda vid ett möte i Paris den 19 mars. Hon klargjorde då att hon inte kunde närvara på aprilsessionen och frågade om jag kunde presentera rapporten för oss båda. Det lovade jag göra. Vi skulle återkomma med synpunkter på texten, men slutsatsen drog vi då. Jag lämnade mina synpunkter före den 8 april som vi kommit överens om. Den 8:e april fick jag besked att min medrapportör var OK med dem och att om vi inte hörde något före midnatt så var allt OK. Jag hörde inget och ingen annan heller. Den 15 april, d v s nära 1 månad efter vårt möte i Paris sändes rapporten ut till kommitténs ledamöter så som överenskommits. Den 19 april på kvällen fick jag ett mail från min kollega som hon frågar om jag kan läsa för kommittén där hon säger att vi följt reglerna och att rapporten nu ska vägas och bedömas. Men hon vill att vi ska invänta Venedigkommissionens och EU-kommissionens bedömning av 4:e tillägget till konstitutionen innan kommittén fattar något beslut. Detta var en hållning som av en händelse stämde väl med de kommentarer jag fått från ungerskt håll. Syftet måste vara att fördröja processen i Europarådet till i höst då dessa omdömen skulle komma i juni. Det skulle innebära att vi kom så nära valet i Ungern nästa år att det kunde hävdas att vi måste vänta ytterligare för att inte påverka valrörelsen. Åtminstone var det ett uttalat önskemål av ungerska regeringens företrädare i januari att vi skulle presentera vår rapport och avsluta arbetet snarast, för att inte komma nära valet.
Men, när Europarådets session inleddes den 22 april (på måndag) kom ett nytt besked från min medrapportör. På morgonen kl 06.52 kom ett brev då hon avsade sig rapportörskapet för att hon ville att rapporten skulle dras bort från dagordningen i syfte att undvika beslut. Sedan följde många olika turer måndag, tisdag, onsdag och torsdag innan rapporten kunde anses slutbehandlad i Monitoring-kommittén. Därmed blev rekommendationen från kommittén i likhet med vår rekommendation att öppna monitoring. Det kom att bli en spännande och lärorik resa för min del. Den ungerska regeringen sände brev och kontaktade både den ene och den andre för att söka förhindra att ett beslut togs. Den ungerska delegationen bytte ut sin regeringsföreträdare i kommittén. Det råder ingen tvekan om att det skapades ett stort politiskt tryck och som alltid då ett mottryck. De politiska EPP- och EDG-grupperna prövade alla vägar att stoppa, men det byggde bara upp mycket känslor i processen hos alla. Det råder ingen tvekan om att detta blir en ny test på om vi klarar att särskilja vårt granskningsuppdrag som parlamentariker från alla andra hänsyn vi normalt tar. Hörde mycket förra veckan och lär höra mer innan denna fråga landar för beslut i parlamentarikerförsamlingen. Ser och läser om ungerska regeringens offensiv med lobbying mot såväl grannländer som parlamentariker. Uppenbart särskilt den liberala gruppen och ledamöter från Baltikum, Tyskland och Visegrad-4-länderna.
Personligen känner jag att jag nått mitt mål, att ge vår rekommendation byggd på de fakta vi samlat. Om vissa vill blunda för dem, om ungerns styrande ändrar sina beslut på nytt i väsentliga delar, om beslut bara skjuts till en obestämd framtid eller om det hittas några smitvägar hit eller dit - allt är möjligt. Till och med alternativt att detta kommer för debatt och beslut i parlamentarikerförsamlingen i juni - jag tror att jag är beredd på allt. Det som sker det sker, men ingen kan säga att rapporten inte finns och lägga en blöt filt över dess slutsatser som om de aldrig uttalats. De har uttalats av Monitoring-kommittén den 25 april och sekretessen kring vår rapport har hävts. Länge leve den fria debatten och granskningen säger jag denna pressfrihetens internationella dag.
