Idag sitter jag i Europarådet och känner stolthet. Vi står nu i begrepp att besluta att Palestinian National Council ska få partnerskap för demokrati med Europarådet. Det är en bekräftelse på att den icke-våldsväg som det palestinska styret söker ger möjligheter, bär frukt. Jag hoppas att det som händer idag ger signaler till regionen om att Europas parlamentariker vågar gå före, pröva självständigt. Självklart är detta också en väl timad händelse för frågan får vingar. Men detta beslut har ingen koppling till erkännande, även om det inte finns vattentäta skott i verklighetens tolkning. Det är ju i grunden viljan till två fria stater med fred, respekt och erkända gränser som ligger bakom vårt beslut. Ett beslut som säkert av samma spegeleffekt vissa röstar emot.
För egen del känns det också positivt att vi nu kan landa denna fråga, för den blir också en bro till demokrati som vi båda vandrat ut på för att bli partners. Det visar att vi inte låter ngn ockupationsstat får bära frukter av detta eller annan drabbas orättmätigt. Här har ju det palestinska parlamentet under många år inte kunnat samlas för att parlamentariker fängslats av Israel och sitter i israeliska fängelser.
Men när jag nu precis skriver detta höjs en röst från en annan del av Knesset som säger att palestinierna redan har en stat och det är Jordanien. Det är en röst som vi hört förut och som går till angrepp, säger att Palestinierna är rasister. Han talar om att Abbas sagt att inga israeler ska bo i Palestina. Men, det är ju en spegling av Netanyahus vilja att se ett Israel för judar, där palestinierna inte ska ha rätt att förändra den judiska karaktären. Detta med mångfald verkar inte vara populärt alls, vare sig i regionen eller för den delen i denna församling. Här förenas många i en ovilja mot mångfald.
Alltnog, vi kommer att få ett beslut. Vi kommer att få ett undertecknande och sedan gäller uppföljning som partners ska göra av det vi åtagit oss gemensamt. Hoppas om två år kunna få en utvärdering som är frank och positiv.
